Nu är vi mitt uppe i den sista semesterveckan för iår. Känns så sjukt märkligt att vi varit lediga i en dryg månad. Trodde att jag skulle känna att semestern bara flugit förbi, och visst känns det som om dagarna går fort men det känns samtidigt som om det var sjukt längesen jag jobbade... är väldigt positivt överraskad och gillar verkligen det här med semester (he he, som om jag inte trodde jag skulle göra det). Är även nöjd med att vi gjort alldeles lagom mycket och träffat familjen, vilket tyvärr inte händer så ofta längre.

 

MEN, nu har jag sån sjuk hemlängtan. Yes, jag är en sån där som bara älskar att komma hem efter en resa, som älskar att kliva in i min egen lägenhet, hälla upp ett glas kallt vatten DIREKT FRÅN KRANEN (amen för kranvatten alltså, vilken lyx det är!) och gå att handla mat jag älskar.

 

När vi kommer hem till Göteborg på fredag morgon är det dock slutet på en era... det är då ungefär en vecka kvar tills vi måste lämna vår älskade lägenhet. Den som varit min systers och sedan min, vår snuttefilt i Göteborg (som helt ärligt varit långt ifrån fantastiskt emellanåt) ska nu bli någon annans. Kommer sakna den lägenheten galet mycket. Sedan är det en dryg månad kvar tills vi får nycklarna till vår första egna gemensamma lägenhet. En riktig lägenhet, med sovrum, tvättmaskin, balkong och allt annat. Vuxenpoäng (och lyxpoäng om du frågar mig)!

 

All denna förändring, all tid till att tänka och hösten som hänger på låset gör att min hjärna svämmar över med tankar. Såna där supersentimentala, bitterljuva halvångestfyllda tankar som man älskar och hatar på samma gång. Även om jag stundtals blir väldigt deppig av de här tankarna, tycker jag samtidigt om dem. De betyder att jag är redo för hösten.

 

På tal om redo, så är jag galet redo att komma hem till rutiner, träning, härliga matvanor, kaffebryggare (får sååå dåligt miljösamvete av att använda nespresso-maskin alltså), listor, struktur och mysiga höstkläder. 

 

Nu ska jag ut och få i mig lite mer sol!