I morgon är det exakt 7 dagar kvar i lägenheten. Nu börjar flyttkaoset och i morgon står packning på schemat.

 

Eftersom försäljningen inte alls blev som jag tänkt måste vi flytta till en tillfällig lägenhet i ungefär två månader innan vi får flytta in i våran nya lägenhet. Bara att gilla läget.

 

I morgon är även sista dagen på semestern. På måndag är det slut på sovmorgon, lyxfrulle och lata dagar. Niclas och jag lovade varandra att skippa söndagsångesten, jag måste med andra ord se till att sysstelsätta mig hela dagen. Med tanke på att vi har ungefär hela lägenheten att packa ner i flyttlådor lär det inte bli några större problem.

 

Igår lämnade jag in min stackars telefon på lagning. Efter att jag tappat den ungefär femtielva gånger gav skärmen tillslut upp. Lite otajmat med tanke på att jag för en gångs skull tänkt lägga in lite bilder i den här bloggen. Vi får vänta lite på det helt enkelt. Ska även skaffa mig ett skal och skärmskydd och TA HAND OM MIN TELEFON. 

 

Idag har jag, förutom att packa, varit och handlat flyttlådor och lite annat som är bra att ha inför flytten. Hittade lite förvånande nog en del fina budgetprylar. Vi får se om något kommer att få äran att flytta in i vår nya lägenhet när det är dags.

 

Nu är det dags att sova!

Nu är vi mitt uppe i den sista semesterveckan för iår. Känns så sjukt märkligt att vi varit lediga i en dryg månad. Trodde att jag skulle känna att semestern bara flugit förbi, och visst känns det som om dagarna går fort men det känns samtidigt som om det var sjukt längesen jag jobbade... är väldigt positivt överraskad och gillar verkligen det här med semester (he he, som om jag inte trodde jag skulle göra det). Är även nöjd med att vi gjort alldeles lagom mycket och träffat familjen, vilket tyvärr inte händer så ofta längre.

 

MEN, nu har jag sån sjuk hemlängtan. Yes, jag är en sån där som bara älskar att komma hem efter en resa, som älskar att kliva in i min egen lägenhet, hälla upp ett glas kallt vatten DIREKT FRÅN KRANEN (amen för kranvatten alltså, vilken lyx det är!) och gå att handla mat jag älskar.

 

När vi kommer hem till Göteborg på fredag morgon är det dock slutet på en era... det är då ungefär en vecka kvar tills vi måste lämna vår älskade lägenhet. Den som varit min systers och sedan min, vår snuttefilt i Göteborg (som helt ärligt varit långt ifrån fantastiskt emellanåt) ska nu bli någon annans. Kommer sakna den lägenheten galet mycket. Sedan är det en dryg månad kvar tills vi får nycklarna till vår första egna gemensamma lägenhet. En riktig lägenhet, med sovrum, tvättmaskin, balkong och allt annat. Vuxenpoäng (och lyxpoäng om du frågar mig)!

 

All denna förändring, all tid till att tänka och hösten som hänger på låset gör att min hjärna svämmar över med tankar. Såna där supersentimentala, bitterljuva halvångestfyllda tankar som man älskar och hatar på samma gång. Även om jag stundtals blir väldigt deppig av de här tankarna, tycker jag samtidigt om dem. De betyder att jag är redo för hösten.

 

På tal om redo, så är jag galet redo att komma hem till rutiner, träning, härliga matvanor, kaffebryggare (får sååå dåligt miljösamvete av att använda nespresso-maskin alltså), listor, struktur och mysiga höstkläder. 

 

Nu ska jag ut och få i mig lite mer sol!

Nu är vi halvvägs genom Portugalresan och även om vi inte gjort några större utflykter har jag haft en ganska ordentlig resa här. Inuti alltså. Herregud vad jag har tänkt här nere (det finns ju en del tid för det om man säger så). 

 

Jag har funderat över mitt liv, vad jag uppskattar i det, vad jag har för mycket av, vad jag har för lite av, vad/vilka jag saknar osv osv. Kommit fram till att jag minst sagt kört av banan de sista åren. Och jag vet att det antagligen är superirreterande att jag är så himla kryptisk men jag är inte redo att tala klarspråk kring allt som hänt i mitt liv de senaste åren. Kanske är det skam, förnekelse, feghet, jag vet inte riktigt. Orkar och vill hur som helst inte gå in på allt just nu men jag lovar att jag en dag ska lägga alla korten på borden. 

Dagarna här nere i Luz flyger förbi och vi njuter av värmen och solen, bortsett från att förkylningen jag gått och väntat på i 2 månader nu har kommit. Som tur är finns det ju värre ställen att vara förkyld på än här. I morgon är det tänkt att vi ska åka mot Sagres så att Niclas kan få surfa och jag kan få ligga under ett parasoll på stranden. Håller tummarna för att min förkylning inte blir värre!

 

Då min privata mobil tyvärr inte överlevde ytterligare en smäll mot golvet har jag bara jobbmobilen med mig hit och det kommer därför bli väldigt ont om bilder härifrån just nu.. Lovar dock att de kommer såsmåningom! Tills dess finns ju alltid instagram.

 

Puss & kram skumbanan <3